Love life eventhough it let's you down sometimes


-WEHEARTIT

Fett att man kan sova nu också, fett bra att vi hade skräckmarathon här hemma, fett bra att jag sov 15h i natt, fett bra att man har druckit fyra colaburkar idag, fett bra att man är så hälsosam, fett bra att jag inte har något att göra nu, åååååååh vad jag klagar, hatar att klaga det värsta som finns men ändå så är vi människor så duktiga på att göra det.

Juste vill ni höra något äckligt? I förrgår när jag och Brit kom hem runt halv tolv så var ensamma hemma, tände alla lampor för jag tycker att det här området är sjukt läskigt. Vilken ingen annan tycker men ja det är inte säkert iallafall när man hör polisbilar flera gånger per dag. Så iallafall, vi båda slog oss ned i vardagsrummet med varsinna laptops, skulle precis sätta på tvn så börjar vovvisen att bete sig konstigt och springer ut från rummet, så hör vi röster utanför dörren. Och som pratar utan att knacka på, och såklart börjar han skälla. Vilket han alltid gör, men det är skillnad när han skäller på folk han känner igen och när han ska "skydda" sitt hus. Och vilket var i det här fallet, och jag trodde seriöst att jag skulle pissa på mig. Var så nära på att ringa polisen, för hade det varit någon vi kände så hade dem sagt sina namn eller gjort något så vi hade fått reda på vilka det var, för ingen droppar random in runt tolvsnåret en söndagskväll. Och alla visste att mina värdföräldrar inte skulle vara hemma då, men vi hörde röster i ca 10 min, sen så när Brit skulle kolla om det fortfarande var någon där så hade dem försvunnit. asså, har aldrig kännt mig så här osäker i hela mitt liv, alla säger att det här området är så säkert, men neej vi bor typ vid en genomfartsväg. Okej det låter väl inte så läskigt när jag berättar det men tro mig det var det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0