Hej alla fina där ute!

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev. Så jag tänkte uppdatera er lite. För det första kan jag säga att det känns inte som att jag någonsin har lämnat landet. Ingenting har ju förändrats här hemma, helt sjukt. Jag vet ju att andra utbytesstudenter har sagt nej men oroa er inte för lilla Sverige kommer inte förändras alls, och det är sant. Har varit hemma i nästan två månader nu också.

 

Omställningen att komma hem var inte så jobbig alls som jag trodde och har hört att den oftast blir. Det var liksom tillbaka till mina gamla rutiner, och ja har man levt med dem i 17 år så är det inte så konstigt att det faller tillbaka, som en gammal vana. Det är nog mest små saker som har förändrats, så ni nyblivna utbytsar, ni behöver absolut inte oroa er för att missa så mycket!

 

Det jobbiga är bara att jag inte kan ringa, smsa-och få svar direkt utav mina amerikanska vänner och värdfamilj på en gång. Vissa har jag haft kontakt med och andra mindre, men jag vet ändå att dem alltid finns där. Det som jag tycker är lite jobbigt är att tänka sig att dem fortsätter med sina liv, som dom alltid har. Och att man själv inte får ta del utav allting som händer. Speciellt allt som händer i High School, alla aktiviteter, gemensamheten, att bara göra saker konstant och få erfarenheter.

 

Som utbytesstudent kastas du in i ett litet samhälle, lär känna nya människor, lär dig deras kultur, tar del utav samhället, är aktiv i skolan-fritiden, får vänner för livet, en andrafamilj, lever med dem i tio månader, sen är det slut. Man lever på begränsad tid. Man kommer dit, lever som lokalbefolkningen, skapar nya relationer, lämnar sitt avtryck sen så åker man hem igen.

 

Såklart har jag stött på en hel del motgångar men också många framgångar. Det har verkligen varit en bergochdalbana. Och jag är så glad för alla som har stöttat mig och funnits där när dem har behövts, ni vet verkligen vilka ni är.Samtidigt så får man se till att göra året till det bästa, unikt som bara du själv kan. Som utbytesstudent kommer det att krävas väldigt mycket av dig, för det första kan språket vara en tuff barriär att ta sig över. Sen kommer det här med att lära känna människorna och anpassa sig till miljön och värdfamiljen.

 

Att åka som utbytesstudent har varit den största utmaningen jag har gett mig in i och även den bästa. Jag har lärt mig så otroligt mycket, lärt mig uppskatta livet mer, fått nya vänner för livet och minnen som jag aldrig kommer att glömma.

 

Så ni som sitter där hemma och funderar på att åka, kör bara!!

Har ni några frågor är det bara att maila mig: [email protected]

Svarar mer än gärna! =)

 

Jag och Brittany, en av mina nära vänner från Somerset. När vi var i Panama City Beach, Florida i slutet av mitt utbytessår.