Intresantttt del 2.
Love life eventhough it let's you down sometimes
-WEHEARTIT
Fett att man kan sova nu också, fett bra att vi hade skräckmarathon här hemma, fett bra att jag sov 15h i natt, fett bra att man har druckit fyra colaburkar idag, fett bra att man är så hälsosam, fett bra att jag inte har något att göra nu, åååååååh vad jag klagar, hatar att klaga det värsta som finns men ändå så är vi människor så duktiga på att göra det.
Juste vill ni höra något äckligt? I förrgår när jag och Brit kom hem runt halv tolv så var ensamma hemma, tände alla lampor för jag tycker att det här området är sjukt läskigt. Vilken ingen annan tycker men ja det är inte säkert iallafall när man hör polisbilar flera gånger per dag. Så iallafall, vi båda slog oss ned i vardagsrummet med varsinna laptops, skulle precis sätta på tvn så börjar vovvisen att bete sig konstigt och springer ut från rummet, så hör vi röster utanför dörren. Och som pratar utan att knacka på, och såklart börjar han skälla. Vilket han alltid gör, men det är skillnad när han skäller på folk han känner igen och när han ska "skydda" sitt hus. Och vilket var i det här fallet, och jag trodde seriöst att jag skulle pissa på mig. Var så nära på att ringa polisen, för hade det varit någon vi kände så hade dem sagt sina namn eller gjort något så vi hade fått reda på vilka det var, för ingen droppar random in runt tolvsnåret en söndagskväll. Och alla visste att mina värdföräldrar inte skulle vara hemma då, men vi hörde röster i ca 10 min, sen så när Brit skulle kolla om det fortfarande var någon där så hade dem försvunnit. asså, har aldrig kännt mig så här osäker i hela mitt liv, alla säger att det här området är så säkert, men neej vi bor typ vid en genomfartsväg. Okej det låter väl inte så läskigt när jag berättar det men tro mig det var det.
22.38 27 december 2011
Första gången på läääänge jag inte har haft något att göra, och så är det lov och allt. Ja det suger. Strandsatt och allt utan bil också, kan inte ens gå till närmsta affär. Vill inte säga att det suger att vara här men kan inte ta mig någonstans. Och jag vet att jag borde men jag orkar inte hamna i den situationen igen för inget positivt kommer utifrån det, och allt är bara förjävla komplicerat just nu, borde göra vad som är bäst för mig. Men inget gott i livet kommer ut från att vara egoistisk, eller jo det gör det ju men känner mig för påstridig om jag gör det. Men va fan har försökt, har tagit hjälp av vuxna och allt men har det blivit bättre för mig? NEJ, för ingen förstår eller lyssnar. eller så får jag skylla mig själv för jag inte kämpat tillräckligt.. Kan ju alltid umgås med mina vänner,för att slippa det här, men har ingen skjuts.............................................
Intressanttttttttttt
Idag har jag inte gjort någon nytta alls, vaknade runt tolvsnåret, duschade, segade, segade lite till och sen fixade både jag och britt oss. Åkte till Tracks och åt med lite sällskap. Sen åkte vi runt lite överallt, hamnade på Walmart som vanligt, köpte lite nödvänligheter. Åkte hem, och har inte gjort något alls. Är sjuk så allting suger just nu. Åh, usch, andra gången jag har fått den här äckliga förkyldningen som går runt, fast tur att det inte har blivit värre. Okej det var väl inte allt jag gjort men det mesta i stora drag.
Och ja nu håller jag på att somna framför datan, tack vare förkylningstabletterna, godnatt!!
26 December 2011
-WEHEARTIT
Skolbilder
Macy's, Utsikt från Empire State, Utsikt över Central Park plus skridskobanan, Den helt aaaamazing Rockefeller Center julgranen, En av de nya twintowers
GOD JUL!
Har haft ett superbra jullov hittills. New York var helt fantastiskt. Staden som aldrig sover, vilket lever upp till sitt rykte. Och till den stora frågan, shoppade jag mycket? Nej, inte alls. Jag fick med mig en sjuuuukt fin michael kors väska, en NYPD hoodie, ett par converse och ett armband från forever21. Och ja jag ville shoppa så mycket mer, men när man är fyra pers med olika viljor, så går det inte alltid. Trots att vi var tre tjejer. Äh fick iallafall se Macy's och fick min väska så jag är nöjd. Jag menar det är nu man fyndar under mellandagsrean. Och ja jag köpte en del julklappar också, hehe.
Under de tre hektiska dagarna hann vi med att gå runt överallt på Manhattan, häst med vagn runt Central Park, Skridskoåkning i Rockerfeller Center, se Ground Zero, Statue of Liberty, Empire State Building, Times Square*gångerhundra eftersom hotellet låg mitt i smeten,shoppa, åka tunnelbana, äta världens godaste mat(såg inte fram emot att komma hem till somerset's mat som är ganska sjukt dålig i jämförelse eller inte dålig men fettigare), äta söta mini cupcakes, åka taxi och fixa en taxi, såg Lejon Kungen på Broadway, gå vilse och inte hinna se GrandCentral-vilket vi verkligen ville men jag kommer tillbaka NY!!! På ett sätt eller ett annat.
Annars har jag varit hemma och firat med alla släktingar och kyrk-familjen. Lyckad jul, fast har knappt någon julstämmning, jag vill ha en riktig jul med snö, och jaaa Sverige är mer jul bara. trodde julstämmningen här skulle vara brutalt mycket mer än hemma pga alla filmer och så men icke, julbelysingen känns bara fake och är inte alls lika amazing som på tv. Julmaten här är inte alls lika bra som svensk, det är mer som Thanksgiving middagen. Dessutom har dem inte julkalendern på samma sätt eller lucia eller advent. ÅH Vi är ändå rätt så duktiga på det här med traditioner. God julmat också som har lite mer färglada färger.
Fina julklappar har jag också fått, en UK hoodie, zebra filt, jättefina ballerinas, Lauren Conrad's style bok och i min christmas stocking fick jag massa bath and body stuff, godis och fuzzzzy socks. Sen fick jag världens bästa plattång och mer bath and body. Jag är supernöjd och glad.
Och tack igen världensbästa farfar för julklappen! Och ja jag köpte lite julklappar till er hemma men känner att jag precis har skickat hem ett paket vilket kostade ganska mycket så ni får nog vänta ett tag till eller så får ni det om fem månader.
En veckas jullov kvar, längtar till skolan på ett sätt men på ett annat så vill jag ha längre lov. Har massor att se fram emot de kommande månaderna dock, hela januari och februari kommer gå åt till cheerleading och i slutet av feb är det nationals i orlando, FL!!!!!!! SÅ taggad!! Direkt efter det är det min 18 års dag!!!!!!! Fast det lär ju bara vara en vanlig dag. Sen så ska jag antingen börja träna någon annan sport eller börja powertumbling med meggot och katiepatie. Konsert(er) med youth groupen, ha mer tid till att umgås med vänner från skolan, och sen så är det nästan maj vilket betyder GRADUATION!! Så excited fast ändå inte. Har tagit mig igenom den svåraste tiden och nu är det här min vardag, hur ska jag kunna lämna allt? Kommer ihåg när jag satt och räknade ner dagarna till NY och nu är dem dagarna bara bortblåsta på några dagar. På tal om det så åker min världensbästa Tina hem om några veckor,bara tanken gör att jag börjar gråta, nej usch............Och när vi åker hem så är vi bara minnen här i somerset, bara några random utbytisar som varje år på SWHS inget speciellt, sen när skolan börjar igen så är det några nya lyckliga och nervösa utbytisar som sätter sin fot på SWHS och tror att de ska pissa på sig första dagen i high school. Åh, det var snart fem månader sen, VART TAR TIDEN VÄGEN?
18 december
=)
En av de bästa jag har här!
Är det för mycket att begära?
-WEHEARTIT
4 December 2011
Kan ni fatta att jag har varit här i fyra månder idag? Känns som jag har varit här i några ögonblick men samtidigt förevigt.
Är det nu jag ska säga att jag har lärt känna mig själv?
Alltså, kan inte hjälpa att inte relatera till den senaste versionen av footloose som jag såg för andra gången idag. För det första gag kommer från en storstad och har flyttat till en yttebyttelitenminipluttstad som knappt syns på kartan. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva men eftersom allt är så tabu härborta så kan jag känna igen mig i en del situationer från filmen.
jag har lärt mig att klara mig själv-dvs inte haft mina föräldrar att gå till så fort jag behöver hjälp med något, har inte haft mina vänners axlar att gråta ut på, har fått anpassa mig rejält till den amerikanska-södern livsstilen, lärt mig att fasaden här borta är allt-allt är så tabu, - men bakom stängda dörrar säger jag bara. Jag har fått tagit en hel del och lärt mig att den enda i livet du faktiskt kan lita på är dig själv, iallafall här, men amerikanare är väldigt hjälpsamma och ställer upp för främlingar och får faktiskt saker gjort och skjuter inte upp det vilket många hemma gör. Har aldrig varit så här ensam i hela mitt liv, men det är lika bra att lära sig för snart står jag ändå på egna ben mitt ute i världen så det är bara bra med lite extra skinn på näsan. Har blivit bättre på att observera och lyssna på vad som händer i ett rum utan att säga den första tanken som ploppar upp i min hjärna. Lika med att alla tror jag är ensam, osocial och annorlunda. Men ja kan nog säga att alla svenskar jag någonsin har träffat är bra mycket smartare än de typerna i highschool. Lärt mig att vårat skolsystem är något att uppskatta, lite pinsamt när 18 åringar inte vet vad de tre största haven heter och vart dem är på kartan. Lärt mig att amerkanska ungdomar älskar att orsaka och skapa drama utav något som inte ens behövde vara ett problem. High school, alla älskar att hata samtidigt som det är där ALLT händer. Jag skulle nog kunna skriva en hel bok om min vistelse här men det väntar jag med tills jag kommer hem, vill inte oroa er där hemma allt för mycket.
Det är så jäkla kul för här har alla tandställning, och ni vet retainer som man sover med alla har dem i skolan eller hela tiden och så när de visar en deras retainer är det så äckligt och skolans "populäraste" kille visade mig hans retainer, så äckligt haha!! Alla är ganska barnsliga men ändå så extrema, ja amerikanare är väldigt extrema och ska överdriva precis allting. Kanske inte alla men vad jag har lärt mig här. Har även lärt mig att öppnar du munnen och pratar om något så vet ALLA det inom loppet av 24h. Tack vare skitsnack, twitter och facebook.
Jag vet att man vill att en utbytesår ska bli det bästa, man vill ha allt, som i filmerna och ja det är väl som i filmerna till en viss del men snarare som reality showerna på MTV skulle jag vilja beskriva mitt liv här borta. Så många ungdomar som är gravida-vissa föräldrar blir inte ens förvånade, oftast är de tjejerna som ingen vet vem det är som också blir gravida. Alla lever verkligen på deras ekonomiska gräns. Alltid prat om pengar överallt, så jävla trött på det. Så jävla trött på frågor är du rik? är du fattig? Så trött på att bli uppläxad om jag gör något oppassande, så trött på att bli förolämpad. Har insett att allas utbytesår är verkligen unika och annorlunda. Inte bara från stat till stat utan även här i min skola där vi är nio stycken. Ingens är ens eget likt. Även om vi går till samma skola, vi har en del gemensamma vänner men olika sporter, olika vänner, olika kyrkor, olika värdfamiljer. Ja ni förstår nog.
Ni vet känslan när ens egna föräldrar säger du kommer aldrig att förstå det här, jag vet det är förjävla hemskt och när ens egna föräldrar säger det till en vet man inte vad man ska tro eller säga. Mållös eller säga något elakt tillbaka. Men när man får det från personer man kännt fyra månader av ens liv, hur fan reagerar man då? Jag är fan inte dum. Jag förstår men jag måste få leva och ha roligt här. Men jag kan inte bara inte säga något tillbaka, har nog aldrig varit så mållös så många gånger i mitt liv sen jag kommit hit. Och tro mig jag har verkligen undvikit diskussioner man inte vill behöva ta som utbytis osv.
Har aldrig kännt mig så här mycket ivägen men samtidigt fått så många nya vänner på så kort tid. Det är nog delvis svaret på varför jag inte bara säger saker rätt ut, för det har jag lärt mig att på det sättet kommer du ingenstans här. Och jag har lärt mig att det finns faktiskt folk här som bryr sig om dig, har bara svårt att få förtroende helt.
Dem här snart fyra månaderna har nog varit bland de bästa och värsta. Och jag kan erkänna att jag trodde det skulle vara mer tårar och mindre hemlängtan än vad jag har haft även om jag knappt har varit hemsjuk. Har nog aldrig gråtit så här lite i hela mitt liv. Skolsystern, halloween, två gånger när jag har skypat. Fyra totalt. Helt otroligt.
Innerst inne vet jag nu vad jag är kapabel till, när jag har klarar det här året så kan jag åstakomma vad jag vill.
3 December 2011
Jag och Lynn somnade runt ett snåret, sen när jag vaknade upp vid elva av att småbarnen bråkade så hade hennes värdsyster redan hämtat upp henne. Så jag åt lite frukost, en halv poptart, flingor och minimuffinsar-väldigt nyttigt vill jag påpeka.
Om ett tag ska vi åka iväg och titta på filmen footloose(andra gången!!) och äta middag med min värdfamilj+värdfarmor. Och efter det ska vi julpynta tror jag.
Love
HUGS
Rasistiska? Ja
Natacha Peyre
Natachas klockrena inlägg.
Just nu känner jag så här. Precis som Natacha skriver om sin egendesignade T-shirt. ja fuck the rules be a hippie! Och varför har jag fastnat för texten? Jo för under de här snart fyra månaderna har jag levt ett helt omtumlande, annorlunda amerikanskt tonårsliv. Det är en ganska stor omställning och det har inte varit lätt alla gånger. Ibland känner mitt psykiska jag att jag behöver en paus. Att kunna återhämta mig för att sedan ta ett djup andetag och köra mitt race här borta. Å andra sidan är jag inte här för alltid, tio månader sen åker jag hem till den tryggheten jag är uppvuxen i. Den största omställningen är alla regler här borta, som ni därhemma säkert vet så älskar amerikanarna regler härborta. Att ha kontroll och veta vad som pågår är nog det dem flesta här är proffs på. Det som kan ha en stor indikator till varför det har varit svårt för mig är för jag är i sydstaterna. Sydstaterna är inte som resten utav USA, inte alls. När vi åkte till Cleveland förra veckan frågade min värdpappa gillar du Cleveland och lite såna frågor. Och mitt svar var faktiskt ja för det är mer som hemma, mer fritt. Jag trodde att det skulle vara lättare innan jag åkte hit, men jag är glad ändå för det enda jag kan göra är det bästa utav min situation. Den enda som gör mitt år är jag själv. Och ja jag både älskar och hatar det.
Overdrive
Tycker det är lite roligt att min vän Lynn här visade mig Olas låt, som hon älskar. Och den fick mig att tänka på Emeli, Ola galna Emeli som spelade den här i högstadiet as mycket.
Började dagen med donkenfrukost, irriterrade att de bytte namnet på min favvis meny nr 6 så fick pankaksbröd och en hashbrown istället för biscuits bara. Skoladagen var väl bra. Träningen gick bra, och nu är det inte långt kvar tills första tävlingen.
Men nu måste jag göra mig i ordning...BYE
