Första gången på läääänge jag inte har haft något att göra, och så är det lov och allt. Ja det suger. Strandsatt och allt utan bil också, kan inte ens gå till närmsta affär. Vill inte säga att det suger att vara här men kan inte ta mig någonstans. Och jag vet att jag borde men jag orkar inte hamna i den situationen igen för inget positivt kommer utifrån det, och allt är bara förjävla komplicerat just nu, borde göra vad som är bäst för mig. Men inget gott i livet kommer ut från att vara egoistisk, eller jo det gör det ju men känner mig för påstridig om jag gör det. Men va fan har försökt, har tagit hjälp av vuxna och allt men har det blivit bättre för mig? NEJ, för ingen förstår eller lyssnar. eller så får jag skylla mig själv för jag inte kämpat tillräckligt.. Kan ju alltid umgås med mina vänner,för att slippa det här, men har ingen skjuts.............................................