Mina tankar plågar mig. Varför ska jag vara så jävla feg för att stå på mig och säga vad jag tycker? Varför ska det vara så svårt att bara säga nej jag vill inte eller jag vill gärna ändra det här. bajs bajs bajs. Ordbajs ja. Åh orkar inte. Världen är emot mig. Nu är jag lite för dramatisk ja men känner mig som en tidsinställd bomb som snart spricker. Så jäkla trött på att bli dragen från två håll. Räcker inte till, men jag måste påminna mig själv att jag är här för mig själv ingen annan. Även om det inte känns så, jag måste vara egoistisk. Men jag kan inte klarar inte det här själv. Jag är fan inte stark.