Livet rullar på här på andra sidan atlanten. Önskar att jag var lika smart och dum som alla människor är på filmer. Önskar jag inte hade några känslor alls också, då skulle nog livet vara hundra gånger bättre. Eller ne då skulle nog livet suga, för att när man når botten så mår man toppen snart igen.

Älskar skolan här borta, jag gör inte ett smack i tre klasser just nu, känner mig himla effektiv, jo vi utbytesstudenter anses vara översmarte=placerar oss i världens snille matte dkglakmösgl klasser, medan i dem andra klasserna som är alldeles för lätta anser dem att vi inte klarar så vi får inte ta några högre nivå klasser som är liknande klasserna hemma. Förstår inte systemet, men kan säga att jag typ få panik när jag kommer hem och måste plugga för att få bra betyg. Awesome. För jag vill verkligen läsa AP Europe, AP history och AP US english men är inte tillräckligt duktig.......Så får ta nybörjar/folksomintebryrsigomskolanallsklasser, meeeeeeeeedan mattebajsklasserna är sjukligt svåra. Där jag inte får tillräckligt med utmaning att utvecklas och lär mig nada. Ursäkta språket men kände att jag var tvungen.