Kan inte sova, för första gången på länge. Har tänkt ganska mycket ikväll. Varför sätter skolan så sjukt mycket press på mig här och min omgivning? Förstår inte hur andra människor kan må bra av att stressa och pressa andra så otroligt. Fattar inte ens varför jag bryr mig. Jag lovade mig själv innan jag kom hit att det är året skulle bli lätt. Jag skulle inte bry mig om va andra tycker, ha kul och verkligen Fullfölja EF's råd. Ha kul, ta inte skolan för seriöst. Jag är inte här för att plugga arslet av mig. Jag är här för att lära mig om deras kultur, träffa människor ch uppleva. Men fan vad jag ljög mig själv rakt upp i ansiktet. Har aldrig kännt mig så feg på något sätt och känner att det spelar ingen roll hur vuxet jag beter mig när jag bemöter andra för ingen lyssnar på mig för jag är underåring. Förstår inte varför jag ska behöva kriga för att slippa ta en matte kurs jag håller på att falla? Vad vinner dem på det? Är det mitt fel att vårat skolsystemet ligger lite efter i matte? Är det därför jag ska behöva ta skit för det för dem andra utbytisarna klarar det men inte jag? Sluta dra alla genom en kam. Alla är inte lika. Blir så förbannad men det hjälper fan inte alls. Matten har förstört så jäkla mycket för mig, har betett mig moget inte som en jobbig klagande tonåring men inget. Ska jag gå in på komfort och gråta skrika? Är det bättre? Och ikväll så har mina knän börjat krångla igen, första gången på flera månader, och så börjar magkatarren att bråka också. Känner mig lika stressad som när jag har sjukt mycket hemma i skolan. Sen så har jag bara tänkt på allt i allmänhet. Hela den här erfarenheten. Jag har det bra men samtidigt så har det inte varit en dans på rosor. Jag vet att man ska vara öppen och acceptera samhället här men säger bara att allt skulle ha varit lättare om jag fick ta mitt körkort här eller om jag kunde gå överallt. Har så himla många tunga stenar som behöver lättas från mitt hjärta men det går bara inte. Jag borde sova nu men kan inte... Tänker för mycket på imorgon också, har fått en fantastisk möjlighet att få se hur det är att gå på college. Men stressar över hu jag ska hinna tillbaka till träningen samt över att jag måste göra allt jag missar i skolan också. Hatar det seriöst. Speciellt när man inte fattar något i matten. Den tar verkligen kol på mig. Har aldrig i mitt liv någonsin kännt mig så dum. Och fan vad jag har blivit en mes på sista tiden som inte står upp för mig själv lika mycket. Eller Har jag mognat för att jag observerar först och agerar sen? Men det funkar ju inte alls. Som utbytesstudent testasdu verkligen psykiskt. Trodde aldrig det men jo, har funderat på vart livet kommer ta mig efter det här året. Har alltid varit den som har haft höga mål, höga krav och alltid gått min egen väg. Men på sistonde eller sen jag kom hit har jag bara levt för dagen. På det sättet har jag tappat fokus, eller har jag lärt mig att leva i nuet? Har liksom ingen dröm eller passion längre. Känns som det här är en stor accomplishment. Fundera på att satsa på det jag tycker är kul men det håller oftast inte lika länge så vet inte riktig, är väldigt ur balans känns det som. Om vi säger så här, jag kan inte få det jag vill förmedla sagt på ett vettigt sätt. Hörs mer imorgon. Love